Kära dagbok,
Jag är fylld av förtvivlan och förvirring. Jag älskar Lysander, men jag förväntas gifta mig med Demetrius, mannen som min far vill att jag ska vara med. Jag känner mig instängd och hjälplös, som en liten fågel som fångas i ett nät. Jag längtar efter frihet och förmågan att välja mitt eget öde. Jag önskar att Lysander skulle stå upp mot min far och kämpa för vår kärlek, men han verkar tveksam och osäker på sig själv. Jag längtar efter att fly från denna förtryckande värld och hitta en plats där vi kan vara tillsammans utan rädsla eller dömande.
akt 2, scen 2
Kära dagbok,
Jag är överlycklig! Lysander och jag har flytt ut i skogen, och vi är äntligen fria att vara oss själva. Vi har lovat att älska varandra för alltid, och ingenting kommer någonsin att komma mellan oss. Skogen verkar vara levande med magi, och jag känner en djup koppling till naturen och andarna som bor i den. Det är som att vi har klivit in i en värld av drömmar och förtrollning, där allt är möjligt. Lysander och jag är verkligen menade att vara tillsammans, och jag är tacksam för chansen att uppleva denna kärlek.
Akt 3, scen 2
Kära dagbok,
Jag känner en blandning av känslor:kärlek, svartsjuka och förvirring. Jag är förkrossad över Helenas kärlek till Demetrius, och jag fruktar att hon ska ta honom ifrån mig. Jag förstår inte varför hon inte kan se att Demetrius och jag är menade att vara tillsammans. Kärleksdrycken har orsakat så mycket kaos och hjärtesorg, och jag önskar att vi kunde hitta ett sätt att bryta dess grepp om oss. Jag är rädd för vad framtiden har att erbjuda, och jag ber att Lysander och jag ska hitta tillbaka till varandra.
Akt 4, scen 1
Kära dagbok,
Jag är krossad och förrådd. Lysander har fallit under Helenas förtrollning och är nu kär i henne. Jag känner att min värld har krossats, och jag kan inte förstå smärtan jag känner. Jag försökte desperat vinna tillbaka honom, men mina ord föll för döva öron. Han verkar blind för min kärlek till honom, och det känns som att jag förlorar honom för alltid. Jag kämpar för att hålla fast vid mitt förstånd, och jag fruktar att jag aldrig kommer att kunna gå vidare från detta hjärtesorg.
Akt 4, scen 2
Kära dagbok,
Jag fylls av en märklig blandning av lättnad och sorg. Titania har blivit kär i Bottom, och Oberon har tagit bort kärleksförtrollningen från Lysander. Jag är lättad över att Lysander kan älska mig igen, men jag är också ledsen för Titanias skull. Hon är så hängiven Oberon, och jag kan inte föreställa mig hur det måste kännas att vara under en kärleksförtrollning. Jag hoppas att hon kan finna lycka och frid i sitt liv, även om det är utan Oberon.
Akt 5, scen 1
Kära dagbok,
Jag är överlycklig och fylld av tacksamhet för det lyckliga slutet som har kommit ur denna kaotiska natt. Lysander och jag är nu gifta och vi kan äntligen vara tillsammans utan rädsla eller hinder. Demetrius och Helena är också tillsammans, och det gör mig glädje att veta att de har hittat till varandra. Kärleksdrycken skapade så mycket förvirring, men den avslöjade också styrkan i vår kärlek. Jag är tacksam för de lärdomar vi har lärt oss, och jag vet att vår kärlek kommer att fortsätta växa och stärkas med tiden.