I samband med pjäsen talas denna fras av karaktären Jaques, som är desillusionerad av samhället och har valt att bo i skogen. Jaques finner tröst och visdom i den naturliga världen och tror att naturen kan lära oss viktiga lärdomar om liv och moral.
Genom att jämföra naturen med predikningar och böcker lyfter Shakespeare fram tanken att kunskap och förståelse kan hittas på oväntade platser och att man bör vara öppen för att lära sig från alla källor, inklusive den naturliga miljön.