Shakespeares pjäser skrevs under en tid då Tudor-monarkin var på sin höjdpunkt. Som ett resultat återspeglar många av hans pjäser den elisabetanska världsbilden, som inkluderade tron att monarken var utvald av Gud och därför hade absolut auktoritet. Denna tro är uppenbar i pjäser som "Henry V", där kungen avbildas som en gudomligt ordinerad ledare som leder sina trupper till seger mot fransmännen.
2. Den stora kedjan av vara:
The Great Chain of Being var ett hierarkiskt system som placerade Gud i toppen, följt av änglar, människor, djur och växter. Varje nivå i kedjan ansågs vara beroende av den ovanför den, och varje störning av denna ordning sågs som ett hot mot den naturliga ordningen. Denna tro återspeglas i pjäser som "Kung Lear", där kungens beslut att dela upp sitt rike mellan sina tre döttrar leder till kaos och våld.
3. De fyra humorerna:
De fyra humorerna ansågs vara de fyra väsentliga vätskorna som utgjorde människokroppen:blod, slem, koler och melankoli. Varje humor var förknippad med ett speciellt temperament och personlighetstyp. Denna övertygelse återspeglas i pjäser som "The Merry Wives of Windsor", där karaktärerna ofta avbildas som antingen sansade (glada och optimistiska), koleriska (hjärtade och aggressiva), flegmatiska (lugna och oupphetsade) eller melankoli (ledsen och deprimerad).
4. De sju dödssynderna:
De sju dödssynderna ansågs vara de allvarligaste synderna som en person kunde begå:stolthet, girighet, vrede, avund, frosseri, lust och lättja. Dessa synder var förknippade med de sju huvudsynderna, som ansågs vara den värsta av alla synder. Denna övertygelse återspeglas i pjäser som "The Merchant of Venice", där Shylock straffas för sin girighet och ocker.
5. Livet efter detta:
Shakespeares pjäser speglar också den elisabetanska uppfattningen om livet efter detta. De flesta elisabethaner trodde på existensen av himmel och helvete, och det föreslås att de som levde goda liv skulle komma till himlen, medan de som levde onda liv skulle gå till helvetet. Denna övertygelse återspeglas i pjäser som "The Tempest", där karaktären Prospero till slut löses för sina synder och får komma in i himlen.