Vad accepterar domstolen för bevis på att någon är en häxa i The Crucible av Arthur Miller?

I Arthur Millers pjäs "The Crucible" accepterar inte domstolen bevis för att någon är en häxa baserat på konkreta bevis eller rationella resonemang. I stället förlitar sig domstolen på hörsägen, rykten och spektrala bevis (påståenden om att se andar eller spöken) för att fastställa skuld. Denna brist på väsentliga bevis framhäver atmosfären av masshysteri och paranoia som genomsyrar staden Salem under Salems häxprocesser.