1. Rädsla och självbevarelsedrift: Tituba står inför överhängande fara när myndigheterna undersöker anklagelserna om häxkonst i Salem. Hon inser att att erkänna och anklaga andra kan rädda henne från straff. Genom att erkänna att hon utövar häxkonst och namnge andra inblandade hoppas hon slippa bli ansvarig och drabbas av konsekvenserna.
2. Manipulation av Abigail Williams: Abigail, en listig och manipulativ karaktär i pjäsen, utövar betydande inflytande över Tituba. Hon utnyttjar Titubas sårbarhet och vidskepliga natur och pressar henne att erkänna och anklaga andra för att stärka deras position i Salems samhälle.
3. Övernaturliga övertygelser: Tituba tror verkligen på att det finns häxkonst och övernaturliga krafter. Hon kanske upplever hallucinationer och tror verkligen att hon har sett och interagerat med andar, vilket leder till att hon kommer med fantastiska anklagelser.
4. Social och kulturell kontext: Uppsättningen av pjäsen är en gemenskap som är djupt rotad i religiös övertygelse och vidskepelse. Titubas bekännelse och anklagelser överensstämmer med tidens rådande religiösa glöd, vilket gör hennes handlingar mer rimliga och trovärdiga inom ramen för det samhälle hon lever i.
5. Skyld och inlösen: Tituba kan känna en känsla av skuld eller ansvar för händelserna som utspelade sig i Salem. Genom att erkänna och anklaga andra kan hon tro att hon kan söka befrielse eller befria sig själv från inblandning i den förmodade häxkonsten.
Det är värt att notera att Titubas motiv är komplexa och kan förändras under hela pjäsen. Hon är en karaktär fångad i ett nät av rädsla, manipulation och samhälleliga påtryckningar, vilket leder till hennes handlingar och de förödande konsekvenser som följer.