Fallet Pheasant v Warne, som avgjordes av King's Bench Division vid High Court of Justice i England 1922, är ett betydande juridiskt prejudikat som tar upp gränserna för polisens befogenheter och individuella rättigheter i samband med brottsbekämpning. Fallet kretsade kring lagligheten av en polisrannsakan och det efterföljande beslagtagandet av bevis utan att få ett beslut.
Fakta i fallet
År 1922 genomförde en poliskonstapel vid namn Warne en husrannsakan i lokalerna som tillhörde en man vid namn Pheasant, med misstanke om att stöldgods gömts där. Husrannsakan genomfördes utan att man inhämtat ett beslut och polismannen upptäckte och beslagtog flera stulna föremål.
Juridisk utmaning
Fasan, ägaren till lokalen, ifrågasatte lagenligheten av husrannsakan och beslaget. Han hävdade att polisen hade kränkt hans rätt till privatliv genom att genomföra husrannsakan utan beslut och att alla bevis som erhållits till följd av denna olagliga husrannsakan borde uteslutas från fallet.
Domstolens utslag
Domstolen gav Pheasant fördel och ansåg att den sökning som polismannen genomförde var olaglig och i strid med Pheasants integritetsrättigheter. Domstolen åberopade principen att en persons hem anses vara en fristad och att polisingripande i allmänhet är förbjudet utan lagligt tillstånd.
Domstolen ansåg att avsaknaden av ett beslut gjorde husrannsakan grundlagsstridig, och alla bevis som erhållits till följd av denna olagliga husrannsakan borde anses otillåtna i domstol. Detta beslut skapade ett starkt prejudikat för kravet på ett beslut innan en husrannsakan genomförs, och skyddade därigenom enskildas integritetsrättigheter.
Betydlighet och inverkan
Pheasant v Warne är ett landmärkesmål som understryker vikten av att rättsliga förfaranden följs och att brottsbekämpande myndigheter respekterar individuella rättigheter. Domen satte en tydlig standard för polisens husrannsakan, där det sägs att om inte ett beslut erhålls anses husrannsakan i allmänhet vara olaglig.
Fallet har haft en djupgående inverkan på utvecklingen av polispraxis i England och andra common law-jurisdiktioner. Det bidrog till upprättandet av robusta rättsliga skyddsåtgärder som skyddar medborgarna från godtyckliga husrannsakningar och beslag, och stärkte därmed principen att individuella rättigheter och friheter måste respekteras även under brottsutredningar.
Principerna som fastställs i Pheasant v Warne fortsätter att forma modern brottsbekämpande praxis, och säkerställer att polisens befogenheter utövas inom gränserna för lagligheten och att individers integritet skyddas.