Hämgift:Ett socialt ont
Hemgift är en urgammal social ondska som fortfarande är utbredd i vårt samhälle. Det är en praxis där flickans föräldrar ger pengar, smycken, egendom eller andra värdefulla saker till pojken eller hans familj vid tidpunkten för äktenskapet. Denna praxis är främst utbredd i länder som Indien, Bangladesh, Pakistan och Nepal.
Det finns många negativa effekter av hemgiftssystemet. För det första gör det kvinnor underlägsna och beroende. Man tror att flickans man och svärföräldrar får auktoritet över henne genom att ge hemgift. För det andra äventyrar denna praxis kvinnors säkerhet. Flickor torteras, skiljer sig och till och med mördas för hemgift. För det tredje lägger hemgiftssystemet en ekonomisk börda på fattiga familjer. Flickors föräldrar tar lån, säljer sina fastigheter och säljer till och med sina barn för att samla hemgift.
Många ansträngningar har gjorts för att få ett slut på hemgiftssystemet. Regeringen har antagit en lag om hemgiftsförbud, men denna lag har inte implementerats effektivt. Många frivilligorganisationer driver också kampanj mot hemgiftssystemet. Men trots alla dessa ansträngningar är hemgiftssystemet fortfarande djupt rotat i vårt samhälle.
För att få ett slut på hemgiftssystemet måste vi först ändra de stereotyper som råder i samhället. Vi ska inte betrakta kvinnor som underlägsna. Vi måste utbilda och stärka dem. Vi ska tro att kvinnor är lika med män och bör få lika rättigheter. För det andra bör vi stifta strikta lagar mot hemgiftssystem och implementera dem effektivt. De som ger och tar hemgift bör straffas. För det tredje bör vi sprida medvetenhet om hemgiftssystemet. Vi borde berätta för folk att hemgiftssystemet är en kränkning av kvinnors rättigheter och det är skadligt för samhället.
Hemgiftssystemet är ett socialt ont som vi tillsammans bör få slut på. Vi borde bygga ett samhälle där kvinnor respekteras, de får lika rättigheter och de inte trakasseras i hemgiftens namn.