Macbeth är en tragedi, efter huvudpersonens fall på grund av hans tragiska brister.
Hög språkstil:
Shakespeare använder ett utsmyckat och upphöjt språk, inklusive bilder och metaforer, för att skapa en känsla av storhet och spänning.
Tom vers:
Större delen av pjäsen är skriven på blank vers, en form av poesi som består av oprimmad jambisk pentameter (rader om tio stavelser, med varje betonad stavelse följt av en obetonad stavelse). Detta bidrar till pjäsens rytmiska, nästan hypnotiska, kvalitet.
Samtal och åt sidan:
Shakespeare använder ensamspråk för att avslöja karaktärernas inre tankar och känslor, särskilt Macbeth. Aside används för att kommunicera en karaktärs tankar till publiken utan att andra karaktärer hör. Dessa tekniker ger insikter i karaktärens motivation och konflikter.
Teman och symbolik:
Macbeth fördjupar sig i teman som makt, ambition, skuld och konsekvenserna av omoraliska handlingar. Shakespeare förstärker dessa teman genom symbolik, såsom blod som en symbol för skuld, mörker och ljus som representerar psykologiska tillstånd.
Karakterisering:
Shakespeare presenterar komplexa och moraliskt tvetydiga karaktärer. Macbeths förvandling från en lojal soldat till en hänsynslös tyrann visar maktens korrumperande inflytande och hans gradvisa nedstigning till galenskap. Lady Macbeths initialt starka och manipulativa personlighet står i kontrast till hennes senare skuldkänslor.
Dramatisk ironi:
Användningen av dramatisk ironi skapar spänning och spänning. Publiken vet mer än karaktärerna om konsekvenserna av deras handlingar. Denna kunskapslucka ökar effekten av pjäsens händelser.
Shakespeares stil i Macbeth kombinerar poetiskt språk med psykologiskt djup, moralisk tvetydighet och dramatisk spänning, vilket gör det till ett tidlöst och inflytelserik verk i den litterära världen.