Shelley börjar dikten med att beskriva lärkans flygning och jämföra den med olika naturliga föremål. Han säger att fågeln reser sig "som en himlens stjärna" och "som en okroppslig glädje", och att dess flygning är lika snabb som "ett eldmoln" och "en bevingad blomma".
Han fortsätter sedan med att prisa lärkans sång och säger att den är "som en poet gömd / I tankens ljus" och att den "ströder sånger" som "stjärnor i natten". Han säger att fågelsången ger glädje och inspiration till dem som hör den och att den har kraften att "lära oss, stackars dödliga, flykt".
Shelley avslutar dikten med att uttrycka sin önskan att vara som lärkan och att kunna sväva så högt som den gör. Han säger:"Lär mig halva glädjen / att din hjärna måste veta", och han föreställer sig att han flyger "långt över denna sfär av dödliga ting", där han kan vara fri från världens begränsningar.
"To A Skylark" är en vacker och lyrisk dikt som hyllar naturens skönhet och musikens kraft. Det är ett bevis på Shelleys skicklighet som poet och hans djupa uppskattning för den naturliga världen.