1. Användning av språk :Shakespeare använde olika språknivåer för att skilja mellan samhällsklasserna. Adeln talade i ett raffinerat och vältaligt språk och använde komplext ordförråd och syntax. Däremot använde de lägre klasserna enklare språk med informell grammatik och vardagliga uttryck.
2. Karakterisering :Shakespeare porträtterade medlemmar av adeln som att de hade raffinerat uppförande, intellektuella sysselsättningar och en känsla av dekor. De var ofta utbildade, vältalade och intresserade av konst, musik och litteratur. Däremot framställdes medlemmar av de lägre klasserna ofta som analfabeter, grova och saknade sociala nåder.
3. Sociala interaktioner :Shakespeares pjäser lyfte ofta fram interaktioner och konflikter mellan de olika samhällsklasserna. Adeln såg ofta ner på de lägre klasserna och ansåg dem vara underlägsna och ovärdiga deras uppmärksamhet. De lägre klasserna kan i sin tur ogillas över adelns privilegier och rikedomar.
4. Teman och handlingar :Shakespeare utforskade teman relaterade till social klass och klasskonflikter i många av sina pjäser. Till exempel, i verk som "Romeo och Julia", "Köpmannen i Venedig" och "Kung Lear" skildrade han konsekvenserna av att ignorera eller överskrida sociala gränser och de kamper som individer från olika klasser möter som blir förälskade eller konflikt med varandra.
5. Stereotyper och karikatyrer :Shakespeare använde också stereotyper och karikatyrer för att skilja mellan samhällsklasserna. Till exempel framställde han ofta överklasskaraktärer som intelligenta och kvicka, medan underklasskaraktärer kan framställas som okunniga och dåraktiga.
Genom att använda dessa tekniker skapade Shakespeare en levande och nyanserad skildring av sin tids sociala hierarki och klassskillnader, och gav insikter om den sociala, kulturella och politiska dynamiken i det elisabethanska England.