Pristagarens teori är baserad på hennes forskning och analys av antika texter, artefakter och arkeologiska fynd från hela världen. Hon lyfter fram bevis på långdistanshandelsnätverk, kulturella influenser och teknisk spridning, vilket tyder på att forntida civilisationer inte var isolerade enheter utan snarare aktivt engagerade i globala utbyten.
Till exempel pekar pristagaren på bevis på handel mellan det forntida Egypten och Indusdalens civilisation, såväl som kulturella influenser från Främre Orienten på mesoamerikanska civilisationer. Hon hävdar att dessa kopplingar underlättade spridningen av idéer, teknologier och varor, vilket ledde till betydande kulturella och samhälleliga förändringar i olika delar av världen.
Pristagarens teori betonar också den roll som maritim handel och kulturell spridning spelar för att forma antikens historia. Hon menar att sjöfarande civilisationer, såsom fenicierna och grekerna, spelade en avgörande roll för att underlätta globala utbyten, koppla samman olika regioner och underlätta spridningen av kunskap och kulturella metoder.
Genom att utforska forntida civilisationers sammanlänkning, utmanar pristagarens teori traditionella syn på historien och betonar vikten av att överväga globala interaktioner för att förstå utvecklingen av mänskliga samhällen. Den uppmuntrar historiker och forskare att anta ett bredare perspektiv när de undersöker det förflutna och att erkänna olika kulturers bidrag och influenser på världshistorien.