En av de viktigaste styrkorna med romanen är Badhekas livfulla skildring av karaktärer och deras känslomässiga resor. Manavs karaktär är särskilt välutvecklad, då vi bevittnar hans interna konflikter, osäkerhet och längtan efter kärlek och acceptans från sina föräldrar. Skildringen av föräldrarna är nyanserad och autentisk, vilket återspeglar komplexiteten i relationen mellan föräldrar och barn.
Genom hela romanen väver Badheka skickligt ihop flera berättelser som belyser påverkan av föräldrars beteende på att forma ett barns framtid. Vi ser hur barndomens erfarenheter kan lämna bestående ärr och påverka individens syn på livet. Badheka utforskar teman som anknytning, övergivenhet och behovet av självupptäckt, när Manav brottas med de känslomässiga återverkningarna av sitt förflutna.
Författarens prosa är lyrisk och känslomässig, och fångar effektivt den virvelvind av känslor och inre kaos som karaktärerna upplever. Han fördjupar sig i teman som förlåtelse, empati och den mänskliga förmågan till helande och tillväxt. Trots romanens melankoliska undertoner finns det ett underliggande budskap om hopp och motståndskraft, som uppmuntrar läsarna att konfrontera sitt eget känslomässiga bagage och sträva efter känslomässigt och mentalt välbefinnande.
Sammantaget är Mata Pita Se en tankeväckande och introspektiv roman som tar upp universella teman som familj, relationer och självupptäckt. Gijubhai Badhekas känsliga och djupgående berättande lämnar ett outplånligt märke på läsaren, vilket gör det till ett värdefullt tillägg till Gujaratis litteratur.