När romanen fortskrider börjar Melanie ifrågasätta sin konventionella existens och längtar efter personlig tillväxt och tillfredsställelse. Utlöst av olika livshändelser, inklusive hennes förhållande till sina barn och hennes interaktioner med andra kvinnor i hennes samhälle, ger sig Melanie ut på en resa av självupptäckt och befrielse. Hon börjar utmana samhällets förväntningar och normer, och i processen dyker hennes tidigare slumrande önskningar och ambitioner upp igen.
Mitt i sin förvandling möter Melanie motgångar och samhällstryck, men hon fortsätter i sin strävan efter självförverkligande. Hon finner gradvis tröst och stöd från oväntade källor, och bildar meningsfulla kontakter med andra kvinnor som uppmuntrar och inspirerar henne. Dessa relationer hjälper henne att få styrka att konfrontera sina inre demoner och bryta sig loss från gränserna för sitt vanliga liv.
I slutändan är "En vanlig kvinna" en kraftfull utforskning av en kvinnas kamp för identitet och självbestämmande i ett samhälle som ofta undertrycker kvinnlig handlingskraft. Genom Melanies resa framhåller Greene vikten av personlig tillväxt, självuttryck och modet att omfamna sitt sanna jag, även inför motgångar och sociala begränsningar.