1. Inledande Soliloquy:
- Faustus börjar pjäsen med att uttrycka missnöje med traditionella kunskapsområden som juridik, medicin och teologi, vilket tyder på en önskan om något bortom vanliga gränser.
2. Trolla av Mephistopheles:
– Faustus besvärjelse av Mefistofeles, djävulens agent, skildrar en uppenbar strävan efter förbjuden kunskap. Faustus undertecknar ett kontrakt med Mephistopheles och överlämnar sin själ i utbyte mot 24 års tjänst och gränslös tillfredsställelse av sina önskningar.
3. De sju dödssynderna:
- Mephistopheles ger Faustus önskan att se de sju dödssynderna personifierade, och lyfter fram hans besatthet av att utforska även de mörkaste aspekterna av den mänskliga naturen och moraliska gränser.
4. Hån mot forskare:
- Faustus visar sina nyfunna förmågor genom att håna forskare, visa upp sina magiska trick och ifrågasätta deras kunskap. Detta skildrar hans förakt för konventionell visdom och hans hybris när det gäller att söka förbjuden kunskap.
5. Helen av Troja:
- Faustus önskan att träffa och omfamna Helen av Troja, den legendariska skönheten i den grekiska myten, symboliserar jakten på förbjudna passioner. Det antyder Faustus hänsynslösa och ohämmade begär.
6. Den slutliga avräkningen:
– Pjäsens höjdpunkt ställer Faustus ansikte mot ansikte med konsekvenserna av hans omättliga kunskapstörst. Mefistofeles gör anspråk på sin själ, och Faustus är fördömd för sina handlingar. Detta fungerar som en varnande berättelse om farorna med att söka kunskap bortom mänskliga begränsningar.
7. Refrängen:
– Refrängen fungerar genom hela pjäsen som en kommentator och ger insikter och varningar om farorna med förbjuden kunskap och dess konsekvenser. The Chorus tjänar till att förstärka temat och vägleda publikens förståelse.
Sammantaget betonar "The Tragical History of Doctor Faustus" upprepade gånger temat för förbjuden kunskap genom Faustus djärva strävan efter extraordinära krafter och övernaturliga hemligheter, vilket i slutändan leder till hans undergång.