Antigone drivs av sin starka känsla av familjelojalitet och hennes religiösa övertygelse, vilket tvingar henne att begrava sin bror Polynices trots Creons påbud mot det. Hon anser att hennes plikt gentemot sin brors själ väger tyngre än statens lagar. Creon, å andra sidan, representerar statens auktoritet och vikten av att upprätthålla ordning och stabilitet i samhället. Han anser att hans lagar måste följas och att Antigones handlingar är ett hot mot hans auktoritet och Thebes enhet.
Konflikten mellan Antigone och Creon speglar också pjäsens bredare tema, som är spänningen mellan individuellt samvete och samhällets krav. Antigones handlingar styrs av hennes personliga moraliska kod, medan Creon fokuserar på stadens bästa. Pjäsen väcker frågor om i vilken utsträckning individer bör lyda samhällets lagar och normer, även när de strider mot sina egna övertygelser och värderingar.
I slutändan är konflikten mellan Antigone och Creon en tragisk kollision mellan två välmenande men i slutändan oförenliga perspektiv. Genom deras interaktioner och konsekvenserna de möter, uppmanar författaren oss att reflektera över komplexiteten och utmaningarna i moraliskt beslutsfattande, rättvisans och auktoritetens natur och kampen för att balansera personliga värderingar med det gemensamma bästa.