I dikten tycks talaren, J Alfred Prufrock, ofta ta avstånd från innehållet. Han använder till exempel ofta indirekt språk, som anspelningar och metaforer, för att prata om sina känslor och upplevelser. Det kan göra det svårt för läsarna att förstå vad han egentligen säger. Dessutom verkar Prufrock ofta vara osäker på sina egna känslor, och han motsäger sig själv ofta. Detta kan göra det svårt för läsarna att få en tydlig uppfattning om vem han är och vad han vill.