Dikten är skriven på fri vers, och raderna är ofta korta och hackiga. Detta ger dikten en känsla av brådska, och den förmedlar talarens känslomässiga tillstånd. Språket är också väldigt direkt, och talaren drar sig inte för att uttrycka sin sorg.
Dikten avslutas med att talaren säger att de aldrig kommer att glömma dagen då deras älskade dog. Dikten är ett kraftfullt och gripande utforskande av sorg, och den fångar känslan av förlust och isolering som kan komma med döden.
Här är en närmare titt på några av bilderna och symboliken i dikten:
* Is och snö: Isen och snön i dikten representerar den kyla och isolering som talaren känner. De är också en symbol för döden, eftersom de är förknippade med vintern och livets slut.
* Fångad: Talaren känns som om de är fångade i en frusen värld, och de kan inte fly smärtan av sin sorg. Detta förmedlas genom användningen av orden "instängd" och "fryst".
* Brådskande: De korta, hackiga raderna i dikten ger den en känsla av brådska. Detta förmedlar talarens känslomässiga tillstånd, och det visar hur de kämpar för att klara av sin sorg.
* Direkt språk: Språket i dikten är väldigt direkt, och talaren drar sig inte för att uttrycka sin sorg. Detta är uppenbart i rader som "Jag kommer aldrig att glömma dagen du dog" och "Jag är förlorad utan dig."
17 februari är ett kraftfullt och gripande utforskande av sorg, och det fångar känslan av förlust och isolering som kan komma med döden.