Asquith föddes i Morley, West Riding of Yorkshire, och studerade vid Balliol College, Oxford, där han var en samtida med Edward Gray och Robert Cecil. Han kallades till baren 1876 och etablerade snabbt en framgångsrik praktik. Han gick in i parlamentet 1886 som en liberal parlamentsledamot för East Fife och tjänstgjorde i olika regeringsposter under William Gladstone och Lord Rosebery.
Asquith blev premiärminister 1908 efter Sir Henry Campbell-Bannermans avgång. Han ledde det liberala partiet till seger i de allmänna valen 1910 och 1914. Som premiärminister övervakade Asquith ett antal viktiga sociala och ekonomiska reformer, inklusive införandet av 1911 års nationalförsäkringslag, som gav arbetslöshets- och sjukersättningar till arbetare , och parlamentslagen från 1911, som begränsade House of Lords makt att blockera lagstiftning som antagits av House of Commons.
1914 tog Asquith Storbritannien in i första världskriget. Han mötte kritik från vissa håll för sin hantering av kriget, och 1916 ersattes han som premiärminister av David Lloyd George. Asquith fortsatte att tjänstgöra i regeringen som Lord Chancellor fram till 1922, och han skapades Earl of Oxford och Asquith 1925.
Asquith anses vara en av de mest betydelsefulla gestalterna i brittisk politik i början av 1900-talet. Han var en skicklig talare och debattör, och han är ihågkommen för sin kvickhet och charm. Han var också en respekterad advokat och statsman.
Böcker av Asquith:
- Henry Fawcetts liv (1889)
- Den viktorianska tidsåldern (1912)
- Femtio år av det brittiska parlamentet (1926)
- Minnen och reflektioner (1928)
- Genesis of the War (1923)