Kreativ frihet: Irving använde pennnamn för att separera sina verk och utforska olika skrivstilar utan att begränsas av sitt etablerade rykte. Varje pseudonym tillät honom att experimentera med olika litterära röster och genrer. Genom att använda olika namn fick han friheten att skapa särskiljande karaktärer och berättande perspektiv utan att förvirra läsarna eller överskugga sina tidigare publikationer.
Anonymitet: I de tidiga stadierna av sin litterära karriär valde Irving pennnamn för att upprätthålla en viss grad av anonymitet. Under hans tid var det inte ovanligt att författare publicerade verk anonymt eller pseudonymt för att mäta allmänhetens mottagande utan att omedelbart knyta sitt rykte till dessa verk. Detta tillvägagångssätt erbjöd Irving chansen att bedöma läsarens respons och modifiera sin litterära inställning om nödvändigt.
Några av de anmärkningsvärda pennnamnen Irving använde inkluderar Geoffrey Crayon, Jonathan Oldstyle, Launcelot Langstaff och Diedrich Knickerbocker. Varje pseudonym tjänade ett syfte i att utforska specifika teman, perspektiv och berättartekniker under hela hans lysande författarkarriär.