1. Trädets oskiljbarhet: Träden i dikten beskrivs som "tomhet" och "utan löv." Detta antyder ett kargt och tomt landskap, utan liv och detaljer. Bristen på löv, som vanligtvis förknippas med tillväxt och näring, understryker ytterligare idén om karghet och dödlighet.
2. Plogmannens frånvaro: Plogmannen, som vanligtvis förknippas med odling och tillväxt, beskrivs som "borta" och "inte där". Hans frånvaro skapar en känsla av tomhet och övergivenhet, som om landet har lämnats åt sig själv och sakta håller på att ge efter för förfall och död.
3. Monotoni och upprepning: Dikten kännetecknas av en känsla av monotoni och upprepning, med frasen "En vind blinkar med gräs" som upprepas flera gånger. Denna upprepning skapar en hypnotisk effekt som drar in läsaren i diktens atmosfär av tomhet och dödlighet. Det antyder en cyklisk natur av liv och död, där tillväxt och förfall är oändligt sammanflätade.
4. Brist på vitalitet: Dikten presenterar en värld som saknar livfulla färger, liv eller rörelse. Bilderna är dystra och dämpade, med referenser till "bruna stenar", "blekat ogräs" och "död luft". Detta bildspråk förstärker känslan av tomhet och dödlighet, och antyder ett landskap som saknar all livskraft.
Sammantaget bidrar träden och plogmannen i dikten till bilden av tomhet och dödlighet genom att representera frånvaron av liv, tillväxt och vitalitet. De karga träden, den frånvarande plöjaren och det repetitiva, monotona bildspråket skapar ett ödsligt landskap som framkallar en känsla av tomhet och förfall, vilket återspeglar teman om tomhet och dödlighet som löper genom dikten.