Globen tillverkades av en solid sfär av mahogny, noggrant utvald för sin rika färg och täta ådring. Hantverkarna började med att rista den grundläggande sfäriska formen, vilket säkerställde dess perfekta cirkulärhet och jämnhet. När grundformen väl uppnåtts applicerade de noggrant pergamentark och fäste dem skickligt på träytan med största precision.
Därefter började konstverket. Kända kartografer från eran anlitades för att illustrera jordklotet med intrikata detaljer. De använde fint skrivande och olika pigment som härrörde från naturliga källor för att skapa levande kartor som återspeglade deras tids geografiska kunskap. Haven avbildades i rika nyanser av blått och grönt, medan landmassorna visade upp olika nyanser av brunt, grönt och gult. Kontinenterna var noggrant skisserade, tillsammans med stora floder, bergskedjor och viktiga städer.
För att ytterligare förstärka världens realism och ge en känsla av dimensionalitet använde kartograferna tekniker som skuggning, konturering och perspektivritning. De återgav bergskedjorna med subtila reliefer och skuggor för att framhäva deras topografi. Kustlinjerna spårades med precision, skildrade halvöar, vikar och öar. Städerna avbildades som små, invecklade strukturer för att ge en känsla av mänsklig bosättning och utveckling.
Jordklotets yta var inte bara begränsad till geografiska detaljer. Den innehöll också invecklade dekorativa element, särskilt runt kanterna. Hantverkare prydde kanterna med fina filigranmönster, kompassrosor och utarbetade kartuscher. Dessa dekorativa utsmyckningar tillförde en touch av storhet och visade upp hantverket och konstnärskapet som låg till grund för att skapa denna exceptionella jordglob.
Resultatet av dessa mödosamma ansträngningar blev en jordklot som inte bara fungerade som ett verktyg för kunskap utan också som ett hisnande konstverk. Den gav dåtidens upptäcktsresande, forskare och entusiaster en visuell representation av världen som de förstod den, samtidigt som den fängslade dem med sin konstnärliga elegans.