Vattenfallsmodellen är en sekventiell utvecklingsprocess som följer en linjär progression från en fas till nästa. Det används ofta i programvaruutvecklingsprojekt, men kan även tillämpas på andra typer av projekt.
Vattenfallsmodellen bygger på tanken att varje fas i utvecklingsprocessen måste vara klar innan nästa fas kan påbörjas. Detta innebär att det inte finns någon återvändo och att göra ändringar i tidigare faser när de väl är genomförda.
Vattenfallsmodellen får ofta kritik för att vara för stel och oflexibel. Det kan vara svårt att göra ändringar i projektet när det väl har startat och det kan vara svårt att tillgodose oväntade förändringar i kraven.
Vattenfallsmodellens faser är följande:
1. Insamling och analys av krav: Detta är den första fasen av vattenfallsmodellen, och det handlar om att samla in och förstå projektets krav. Denna fas kallas ofta för "kravinsamling" eller "kravanalys".
2. Design: Denna fas innebär att skapa en detaljerad design för projektet. Denna fas kallas ofta för "systemdesign" eller "arkitektonisk design".
3. Implementering: Denna fas innebär utveckling av mjukvarukoden för projektet. Denna fas kallas ofta för "kodnings-" eller "programmeringsfasen".
4. Testning: Denna fas innebär att testa programvaran för att säkerställa att den uppfyller kraven. Denna fas kallas ofta för "kvalitetssäkringsfasen" eller "valideringsfasen".
5. Implementering: Denna fas involverar installation av programvaran på målsystemet. Denna fas kallas ofta för "installations"- eller "installationsfasen".
6. Underhåll: Denna fas innebär underhåll av programvaran efter att den har distribuerats. Denna fas kallas ofta för "support"- eller "underhållsfasen".