1. Urbanisering: Tillväxten av städer och industrier ledde till ökad urbanisering, med många människor som flyttade från landsbygden till stadskärnor. Detta resulterade i en expansion av städer, ofta på bekostnad av naturliga livsmiljöer.
2. Industriell förorening: Den snabba tillväxten av industrier förde med sig betydande föroreningar av luft, vatten och mark. Rök från fabriker och kolkraftverk fyllde luften, floder förorenades av industriavfall och avskogning skedde för bränsle och mark för jordbruket.
3. Avskogning: Skogar röjdes i stor skala i syfte att utöka jordbruksmark, utvinna virke och ge utrymme för industriell utveckling. Avskogning ledde till jorderosion, förlust av biologisk mångfald och störningar av ekosystem.
4. Jordbrukets expansion: Efterfrågan på mat och råvaror för industrier drev utbyggnaden av jordbruket, vilket ledde till att naturliga landskap omvandlades till jordbruksmark. Denna process minskade ytterligare omfattningen av naturliga livsmiljöer och påverkade ekosystem.
5. Infrastrukturutveckling: Utvecklingen av transportinfrastruktur, såsom kanaler, vägar och järnvägar, hade en betydande inverkan på landskapen. Dessa infrastrukturprojekt skär ofta genom skogar, störde naturliga livsmiljöer och förändrade ekosystem.
6. Miljöförstöring: Den kumulativa effekten av dessa faktorer resulterade i en omfattande miljöförstöring. Förorenad luft, förorenat vatten och försämrade landskap var vanliga inslag i många industrialiserade områden i början av 1800-talet.
Det var under denna period som naturvårdsrörelsen och uppskattningen av naturlig skönhet började växa fram, till stor del som ett svar på industrialiseringens negativa inverkan på landskap.