Alan Ayckbourn skrev "Absurd Person Singular" som ett svar på den växande materialism och sociala isolering han observerade i det brittiska samhället under 1970-talet. Han ville skapa en pjäs som speglade det absurda i ett samhälle där människor var mer intresserade av utseende och ägodelar än av äkta mänsklig anknytning. Pjäsens titel hänvisar till tanken att varje karaktär på sitt eget sätt är en "absurd person", som försöker presentera en fasad av normalitet för att dölja sin inre osäkerhet och olycka.
Hur hjälper detta att förstå vilken typ av publik den är avsedd för att människor kan utföra den?
Pjäsens teman om social isolering, klasskonflikter och sökandet efter mening med livet gör den relevant för ett brett spektrum av publik. Den framförs ofta av amatörer och professionella teatersällskap som ett sätt att utforska dessa teman och engagera sig i samtida sociala frågor. Pjäsens humoristiska och satiriska ton gör den också tilltalande för publik som gillar komedier som tar upp allvarliga ämnen. "Absurd Person Singular" kan avnjutas av människor i alla åldrar och bakgrunder, eftersom det erbjuder en tankeväckande och underhållande blick på det mänskliga tillståndet.