Waterhouses målning föreställer Elaine sittande i sitt rum på ön. Hon tittar på en spegel som speglar omvärlden. I bakgrunden rider en ung man på en häst genom skogen. Elaine är kär i mannen, men hon vet att hon aldrig kan vara med honom.
Målningen är en vacker och spökande skildring av obesvarad kärlek. Det är en påminnelse om att ibland är det vi önskar oss mest det vi aldrig kan få.
Målningen ställdes ut på Royal Academy 1888. Den mottogs väl av kritikerna, och den bidrog till att etablera Waterhouse som en av de ledande målarna under den viktorianska eran.