1. Ett skifte från det andliga till det fysiska:
* Renässansen präglades av ett förnyat intresse för den naturliga världen och mänskliga erfarenheter. Detta stod i kontrast till den medeltida fokuseringen på det andliga och det gudomliga.
* Konstnärer och författare försökte skildra världen omkring dem med precision och detaljer, med betoning på mänsklig anatomi, landskap och vardagsliv. Detta återspeglade en förändring i fokus från det himmelska till det jordiska.
2. Observation och vetenskaplig undersökning:
* Renässansen såg en blomning av vetenskapliga undersökningar. Konstnärer och författare omfamnade observation och experiment, och studerade noggrant anatomi, perspektiv och naturfenomen för att uppnå en mer exakt representation av verkligheten.
* Detta vetenskapliga tillvägagångssätt ledde till innovationer inom måleri, skulptur och litteratur, såsom utvecklingen av linjärt perspektiv och detaljerade anatomiska studier.
3. Humanism och individualism:
* Humanism, en central renässansfilosofi, betonade mänsklig potential och vikten av individuell erfarenhet.
* Realism gjorde det möjligt för konstnärer och författare att fira skönheten och mångfalden i mänskligt liv. Porträtt, till exempel, blev mer individualiserade och uttrycksfulla, och fångade den unika personlighet som sitter.
4. Politisk och social kommentar:
* Realism gjorde det möjligt för konstnärer och författare att ge sociala kommentarer och kritik. De skildrade livets realiteter på sin tid, inklusive social orättvisa, politisk korruption och mänskligt lidande.
* Denna realism kan vara ett kraftfullt verktyg för social förändring, vilket kan ses i verk av konstnärer som Pieter Bruegel den äldre och författare som William Shakespeare.
5. Omfamna världen:
* Renässansen var en tid av utforskande och upptäckter. Konstnärer och författare försökte fånga naturens underverk, från bergens storhet till växtlivets krångligheter.
* Realism gjorde det möjligt för dem att skildra dessa nya upptäckter med precision och detaljer, vilket utökade omfattningen av mänsklig kunskap och förståelse.
I grund och botten var realism en avgörande del av renässansen eftersom den gjorde det möjligt för konstnärer och författare att fira den mänskliga upplevelsen, omfamna den naturliga världen och engagera sig i kritisk reflektion över samhället och världen omkring dem.