Transformation: Talaren i sonetten uttrycker en känsla av förundran över hur hans älskade kan förändras och utvecklas, både fysiskt och känslomässigt. Han förundras över hur tiden verkar gå annorlunda för dem, och hur deras kärlek överskrider gränserna för vanliga mänskliga erfarenheter.
Jakten på skönhet: Sonetten hyllar också skönheten och talarens önskan att fånga och bevara den. Han jämför sin älskade med ett konstverk och använder rika, levande bilder för att beskriva den fysiska skönhet som attraherar honom. Sonetten belyser spänningen mellan skönhetens flyktiga natur och talarens önskan att få den att vara för evigt.
Kärlekens kraft: Sonnet 40 berör också kärlekens kraft och dess förmåga att förvandla och lyfta både talaren och den älskade. Talaren säger att hans älskade får honom att känna sig mer värdig och kapabel än han annars skulle vara, och betonar kärlekens förvandlande kraft.
Slutsats: Sonnet 40 är ett bevis på de bestående teman som transformation, strävan efter skönhet och kärlekens kraft. Shakespeare väver mästerligt samman dessa teman och skapar en sonett som är både personlig och universell, som får resonans hos läsare över tid.