Skrovet på de gamla mesopotamiska fartygen var gjord av vassbuntar, ett mycket hållbart och relativt lätt material. Vassbuntar görs genom att man knyter ihop enskilda vassar, som sedan binds ihop för att bilda en robust men ändå flexibel struktur. Denna struktur försåg fartygen med den styrka de behövde för att stå emot påfrestningarna av resor, samtidigt som den var tillräckligt lätt för att tillåta fartygen att röra sig snabbt genom vattnet.
Designegenskaper
Utöver de material som användes hade de antika mesopotamiska skeppen också ett antal designegenskaper som bidrog till deras styrka och stabilitet. Dessa funktioner inkluderade:
* Symmetriska skrov: Fartygen var symmetriska i både sitt tvärsnitt och sina sidor, vilket gjorde dem mer motståndskraftiga mot att välta.
* Breda strålar: Fartygen hade en bred stråle, vilket skapade en stor yta i vattnet som gjorde att fartygen kunde flyta lätt.
* Flera skott: Fartygen hade flera vattentäta skott inuti som bidrog till att göra dem mindre sårbara att sjunka in. Detta är ett anmärkningsvärt och viktigt framsteg under antiken som i hög grad bidrog till stabiliteten hos sådana fartyg.
Som ett resultat av dessa faktorer kunde de forntida mesopotamiska fartygen navigera i både lugna och grova vatten och transportera tunga laster säkert.