- Emotionell sanning: Skådespelare måste till fullo förstå och ansluta till sina karaktärers motivation och känslomässiga tillstånd för att övertygande skildra dem.
- Fysisk förberedelse: Skådespelare bör noggrant studera karaktärens kroppslighet, inklusive gester, rörelser och ansiktsuttryck, för att förkroppsliga rollen på ett autentiskt sätt.
- Teckenanalys: Skådespelare bör noggrant analysera sina karaktärers bakgrund, personlighet och relationer för att bygga en helhetsförståelse för deras motivation och beteenden.
- Improvisation: Skådespelare ägnar sig åt improvisation för att utforska olika aspekter av karaktären och utveckla en naturlig föreställning utan manus.
- Givna omständigheter: Skådespelare måste överväga alla aspekter av karaktärens miljö, inklusive tid, plats och sociala omständigheter, för att fullt ut förverkliga sin prestation.
- Det magiska om: Skådespelare frågar sig "Tänk om jag var i den här situationen? Hur skulle jag reagera och bete mig?" att fördjupa sin känslomässiga koppling till rollen.
- Aktivt minne: Skådespelare använder sina egna livserfarenheter och känslor för att generera genuina reaktioner under framträdanden.
- Supermålet: Skådespelare identifierar den huvudsakliga underliggande drivkraften eller önskan som motiverar deras karaktärer under hela pjäsen.
- Skådespeleri ensemble: Skådespelare arbetar tillsammans för att skapa en sammanhållen och enhetlig ensembleföreställning där varje karaktär existerar inom pjäsens världskontext.
- Genomgående handlingslinje: Skådespelare definierar karaktärens specifika mål i varje scen och spårar hur dessa mål utvecklas under hela pjäsen.