Dikten tar också upp idén om konst som ett sätt att bevara sitt minne. Talaren säger:"När jag härifrån äntligen är borta / Då kan världen som älskade mig en gång se / vad jag var och vara min fiende." Detta tyder på att talaren tror att hans konst kommer att tillåta honom att fortsätta existera på något sätt efter att han har dött. Han är också medveten om att världen kan vända sig mot honom efter att han är borta men tror att hans konst kommer att se till att han blir ihågkommen.
De sista raderna i dikten är särskilt gripande. Talaren säger:"Så har allt sitt slut, såsom det började, / Vårt liv är bara ett spann." Detta tyder på att talaren är medveten om livets flyktiga natur och att han försöker hitta ett sätt att komma överens med sin egen dödlighet. Dikten avslutas med att talaren säger:"O då var så kyska och vise män, / att varken rikedom eller berömmelse, / Inte heller kärlek eller lust frestade dem här / tills de godkände sin skam." Detta tyder på att talaren tror att det enda sättet att uppnå sann fred är att avstå från världsliga begär och att leva ett liv i kyskhet och visdom.
Donnes dikt "His Picture" är en kraftfull och gripande meditation kring teman som dödlighet och konst. Talarens medvetenhet om sin egen dödlighet och hans försök att bevara något av sig själv genom sin konst är båda djupt gripande, och dikten avslutas med en känsla av resignation och acceptans av livets flyktiga natur.