1. Personifiering: Hästen ges människoliknande egenskaper och känslor. Den beskrivs som "gammal" och "klok", och den har "ledsna" ögon. Denna personifiering hjälper läsaren att känna empati för hästen och att se den som en kännande varelse.
2. Bildmaterial: Dikten använder konkreta och sensoriska bildspråk för att skapa en stark känsla av plats och atmosfär. Läsaren kan nästan se och känna den gamla hästen när den går genom snön och det hårda vinterlandskapet skildras livfullt.
3. Liknelser: Dikten använder flera liknelser för att jämföra hästen med andra saker, som en "trädstubbe" och ett "fartyg till sjöss". Dessa liknelser hjälper läsaren att visualisera hästen och förstå dess unika egenskaper.
4. Alliteration: Dikten använder alliteration, eller upprepning av konsonantljud, för att skapa en känsla av rytm och musikalitet. Till exempel upprepas "s"-ljudet i raden "Sorglig är hans promenad genom vintersnön." Denna allitteration bidrar till att höja diktens musikaliska kvalitet och att skapa en minnesvärd upplevelse för läsaren.
5. Upprepning: Dikten använder upprepning av vissa ord och fraser, som "gammal brun häst" och "borta hans styrka", för att betona huvudidéerna och skapa en känsla av kontinuitet och enhet.
Sammantaget bidrar användningen av dessa poetiska anordningar i "Gammal brun häst" till diktens kraftfulla känslomässiga inverkan och dess förmåga att framkalla en stark känsla av empati för den gamla hästen.