Erl-King-skogen: Denna mörka, mystiska och till synes hemsökta skog är en framträdande miljö i novellen. Det är en plats av legender, vidskepelse och rädsla för lokalbefolkningen. Huvudpersonens resa in i denna skog symboliserar hans nedstigning till galenskapen och hans möte med det övernaturliga.
Erl-Kungens torn: Detta övergivna och förfallna torn ligger djupt inne i Erl-King-skogen och fungerar som en symbol för förfall, isolering och övergivenhet. Det är förknippat med Erl-Kungen, en mytologisk figur från tysk folklore, som sägs bo i tornet och locka barn till sitt rike.
Protagonistens hus: Huvudpersonens hem ligger i utkanten av skogen, vilket ytterligare etablerar närheten till de kusliga skogen till hans dagliga liv. Huset speglar hans inre kaos, eftersom det beskrivs som en plats för spänning och disharmoni, med föremål som verkar felplacerade eller ur sitt sammanhang.
Staden Saint-Aignan: Huvudpersonen besöker ofta Saint-Aignan, en liten stad nära hans hus. Staden representerar ett sken av normalitet och civilisation mitt i de övernaturliga elementen som omger honom. Men även här känner huvudpersonen en känsla av främlingskap och avskildhet från världen.
Kyrkogården :Huvudpersonens täta promenader till den lokala kyrkogården symboliserar hans besatthet av död och dödlighet. Kyrkogården blir en plats för kontemplation och introspektion, där han brottas med sitt eget öde och dödens oundviklighet.
Genom att använda dessa symboliska och atmosfäriska platser skapar Michel Tournier en miljö som förstärker huvudpersonens psykologiska resa, utforskar teman galenskap och besatthet och bidrar till novellens övergripande spökkvalitet.