1. Personifiering: Hunden, diktens centralgestalt, personifieras som en kännande varelse med känslor och tankar. Hunden framställs som "vaktande över graven", "minns det förflutna" och känner både glädje och sorg.
2. Bilder: Dikten skapar levande visuella och sensoriska bilder genom beskrivande språk. Fraser som "de långa, grå skuggorna", "vinden bland träden", "nattens kyla" och "stjärnorna som avlägsna ögon" hjälper till att måla en levande bild av miljön och atmosfären.
3. Symbolism: Dikten använder symboliska element för att förmedla djupare betydelser. Hunden representerar lojalitet, sällskap och minnen, medan graven symboliserar död, längtan och hågkomst. Månen och stjärnorna antyder tidens gång och den bestående närvaron av hundens minnen.
4. Metafor: Dikten drar paralleller mellan hundens orubbliga hängivenhet och himlakropparnas beständighet. Raden "Månen och stjärnorna tittar också, / Som trogna vaktposter" liknar hundens vaka med månens och stjärnornas pålitliga närvaro.
5. Alliterering: Upprepningen av konsonantljud, särskilt "w" och "l", lägger till musikalitet och betoning till dikten. Till exempel, "vakta över graven", "vind bland träden" och "lång, ensam vaka" alla har allitteration.
6. Enjambment: Dikten använder ofta enjambment, löpande meningar över radbrytningar, för att skapa en känsla av kontinuitet och flöde. Denna teknik hjälper till att upprätthålla diktens narrativa och känslomässiga fart.
7. Figurativt språk: Dikten är rik på bildspråk, inklusive liknelser ("Som trogna vaktposter") och metaforer. Dessa jämförelser förstärker diktens känslomässiga inverkan genom att dra kopplingar mellan hundens upplevelser och universella mänskliga känslor.
Sammantaget arbetar dessa poetiska enheter tillsammans för att skapa en rörande och suggestiv dikt som utforskar teman som lojalitet, sorg och minnets bestående kraft.